Det är ljust så länge nu, så det är som att jag glömmer bort att klockan håller på att bli mycket. Varje kväll. Nu har jag just tagit ut mitt efterlängtade surdegsbröd ut ugnen. Mycket pyssel med det där. Men så värt det, kanske inte just den här gången. Men måste ju öva, tills det blir värt det. En dag kommer det att vara värt det! Jag blev övermodig när jag såg min superduperfinastrålande surdeg i morse och började experimentera för mycket. DAMN IT. Trodde jag gillade kummin också. Men det gör jag visst inte.

Även om nu inte den här omgången bakning blev helt felfri så har jag till slut lyckats få igång en helt fantastisk surdegsgrund. Efter många olika försök och metoder, så är den här PERFEKT! Det tråkiga är bara att den blir för stor och svårhanterlig varje gång jag behöver mata den. Det känns trist att slänga, det är ju ändå min första lyckade, en liten baby, men jag varken äter tillräckligt mycket bröd eller har tillräckligt med plats i frysen för att baka på allt…

Så om det är någon som känner för att bli en matbrödsnörd, lika mycket som jag, så är det bara säga till så skickar jag (på något vis) en sats surdegsgrund, lite instruktioner och kanske några nybörjarrecept så är det bara sätta igång och göra mig sällskap.

Förutom att det är gottgottgott, och väldigt tillfredställande att baka, så finns det ett par rent kemiska, vetenskapliga anledningar till att äta surdegsbröd. Vid intresse kan jag dra dem någon gång, när jag har bättre tidsuppfattning.

Nu, vem vill vara först ut i en crewintervju?