Det här trodde ni väl aldrig att ni skulle höra mig säga!? Ibland är det bara inte roligt att träna. Klockan tio en fredagkväll är det fan inte roligt. När gäsptårarna fryser på kinden är det inte roligt alls. När man lägger sig för att vila efter middagen och måste ställa väckarklockan på 19.30 för att hinna lagom till samling är det  i n t e  ett dugg roligt. Halv åtta, på KVÄLLEN, är det inte roligt att stiga upp. Det är då man ska krypa ner i soffan och mysa. Popcorn, film, vad som helst  u t o m  att sätta sig i en kall bil och åka till ishallen.

Men jag gör det ändå. Förstås. För att jag är dum i huvudet och för att jag älskar det. Men ibland är det bara inte roligt. När man kommer hem flera timmar efter läggdags och måste packa upp fyra fulla flygfyrenkassar är det inte roligt. När man mår illa men inte vet om det är för att man är så hungrig eller för att man är så trött, är det fortfarande inte roligt. Och när man vaknar igen med alldeles för lite sömn i kroppen för att vara en ledig lördagförmiddag och är alldeles stel för att man hellre struntade i att stretcha än att komma i säng en kvart senare, då har det slutat vara roligt för länge sen.

Men jag gör det ändå, förstås. För att jag är dum i huvudet. Och för att jag älskar det.

Jonna