Nu är jag hemma igen – ready for härj!
Allt har varit guld och sista dagen hade jag lite hemlängtan (mest efter er darlings, min dator, säng och Kajsa) och jag hade kunnat stanna två veckor till! Men nu är jag hemma och det känns bra. Planer var sex timmar försenat, vi blev meddelade det dagen innan och det betydde att vi fick en extradag vid poolen! OCH en gratis fyrrätterslunch, jatack. Jag badade lite, gick och duschade och lade mig sedan på en solstol vid poolen, läste Atonement (som jag läste ut på bara några dagar – läs den) och spanade en sista gång på de span jag hade spanat in.
Men innan det… hm, hur mycket har jag uppdaterat er? Vi åkte ut med en fiskebåt (fortfarande inte en sån som luktar illa, utan en mysig båt med en glad thailändarkapten och hans son) och till en ö – Raya – för att snorkla och bada. Jag snorklade för första gången, först var jag lite tveksam till det men pappa tjatade och övertalade mig och sen ville jag inte riktigt kliva upp ur vattnet. Efter att ha snorklat jättejättelänge och kände mig riktigt säker så följde jag en gullig liten gul och svart fisk som såg ut att vara en fåfäng dryg jävel tills den dumma lilla fisken simmade förbi en ål. Ni har sett Lilla Sjöjunfrun och Ursulas äckliga ålar? En sån var det, jättestort huvud och halvt utsimmat bland stenarna. Då blev snorkling heltplötsligt jättetråkigt, av någon anledning och det berodde inte på att jag blev skitskraj, och jag valde att bara flyta runt i vattnet så långt bort från den som möjligt och sola istället. Vi fick ju fisk – tonfisk, mums! Jag har ätit tonfisk varje dag i två veckor, förutom två dagar då jag valde att äta något helt annat än mina älskade tonfiskmackor. Jag är ju fruktansvärt glad i maten (ni känner ur ironin flödar?). Jag är inte så mycket för kinamat eller thaimat, och det har jag lyckats undvika i fjorton dagar och varierat mellan tonfiskmacka, tonfisksallad, vegetarisksallad utan ägg, cheeseburgare och en dag slog jag på stort och beställde en pepparstek! Jag har fortfarande inte tröttnat på något av det, jag skulle kunna äta det i fjorton dagar till.
Vi träffade bekanta från Edsbro den sista veckan som bodde på samma hotell som oss – vi åker flera tusen mil hemifrån och lyckas springa på fem familjer som vi känner. Men det var trevligt med sällskap och nytt folk att prata med. Annars så gick det bra med mina kusiner, jag har lärt känna dem bättre och det känns bra.
Men ja… vad ska jag tillägga? Jag kan inte återberätta allt, även om det inte har hänt så mycket så finns det en del att berätta och jag kommer iallafall inte att få med allt. Jag har tagit en massa kort som jag ska lägga över på datorn snart och som jag kan skicka om någon är intresserad! Annars får ni väl komma över någon kväll och vi får titta på bilderna tillsammans över en tahiefterrätt som jag åt: kulglass, banansplit eller pannacotta.
Men nu får det bli måndag – jag saknar er!
KRAM, M!