Löksagan

Jag satt fridfullt vid min dator och läste de senaste blogginläggen när en explosion av asgarv hördes från köket! Mellan efterskalven ropade mamma och pappa på mig för att delge mig det fantastiskt humoristiska.

Mina föräldrar var i full färd med att laga köttfärssås och en given ingrediens är förstås hackad lök. Mamma kunde dock inte alls hitta hennes favorithjälpmedel för att kunna hacka på bästa sätt. För er som inte har sett en sånhär så består den av en mängd små spett på en rad som man trycker ner i en lökhalva för att sedan kunna skiva emellan spetten och hacka löken. I sin desperation så började mina föräldrar till slut lyfta ut kökslådorna, och min far fick för sig att lyfta ur plastfacken i en låda för att se om något kanske trillat ner under… Vad fanns då där? Ja, kära vänner.

Ett svart hål.

Generationer av lökhackarredskap har tydligen tappats bort i denna låda. Antagligen från flera olika äktenskap och årtionden.

”Jaa,” fnissade mamma, ”de där säljs ju inte längre vad jag vet, så det är väl visserligen bra ändå. Att vi har några, alltså.”
”Men, hörni… fem stycken?”
”Ja, egentligen sex stycken, för den vi hade nu senast ligger nog någon annanstans.” sa pappa.

Någon annanstans? Jag bävar för att någon gång behöva rensa det här stället. Tur att jag har fem syskon, det lär ju behövas arbetskraft.

Tora

För att kontrollera om vi faktiskt skrivit 91 inlägg måste jag bara skriva ett till titellöst inlägg för att se om det blir nummer 92….

Så, vad blir det spännande ämnet, måste ni undra? Nyfikenheten nästan spränger ljudvallen med sin intensiva sökkraft!

Jag bestämde mig för att titta ut genom fönstret och skriva om det jag såg. Och vad såg jag om inte… Min granne! På taket! Jag VET visserligen att de bygger om sitt hus och att de säkerligen har all anledning att springa upp och ner på taket. Men jag kunde ändå inte låta bli att tänka ”det här är nog ta mig fan det mest spännande som kommer hända i Räfsnäs idag.”