Aporna arbetar nu med din order!

”Hejsan Linda!

Jag vill bara upplysa dig om att våra produktionsapor nu har börjat arbeta på din order!”

 

Jag undrar hur mycket det skulle kosta mig att få med en av produktionsaporna på köpet.

Morötter

”Vad knaprar du på?”
”Socker”
”Men det knaprar ju inget…?!”
”…Raggsock(e)r!”

Men här sitter jag och knaprar donken-morötter och filosoferar över dagen.

Försov mig lite fint i morse, väldigt underligt eftersom jag aoutomatiskt har vaknat 06.45 varje morgon tidigare i veckan. Men grundar sig förmodligen att min väckarklocka har en förmåga att ”keffa” sig på torsdagar.

Dagens ros går till Sarah och Godisbutiksägaren på Klarabergsgatan. Eller ja Sarah borde få två eftersom hon är så jävla bra på att genomskåda mig utan att själv inse det! XD

”Jobbet” gick jävligt bra iaf och därför förtjänar även jag för första gången den nedrans Bilden!  ^^

Kom hem precis i tid för att byta av Torisen som skulle på date. Gräsligt grön tröja på (haha förstod ni? gräsligt… -grön… haha vad jag är bra! XD) och ut för att lura in små okunniga att gå sam-sam/Språk. Gustav och jag föröskte vårt bästa men stefan var där lika sanbbt och skrämde de stackarna… ;P

HP smörade som F**n genom att bjuda på gratis korv och hade den bästa GB-clownen ever som delade ut gratis glass till oss. Yay! Sen spårade det. Gustav spårade och läxade upp mig om vad felet var på oss Kvinnor… (!) Stefan var inte sen att lägga sig i.

Min fråga är nu, vem blir det förfest hemma hos imorn nu då? Jag är astaggad! Speciellt om vi lagar dagens recept till förrätt: ”Skummig bönsoppa med whiskystekt ostronskivling samt friterad svartrot” !

MUMS! (frågetecken)

>>Biiiing<<

JAG FÖRTJÄNAR BILDEN!!

Jag anser att jag och Sarah förtjänar bilden!
Jag därför att: jag är klaaaar med projketaaaarbetet!
Sarah därför att: den goa lilla jordgubbsbollen(? men det lät ju gulligt, eller?) fyllar år idag!

Så… ge mig bilden!

Ett/Två

Nu har jag bloggat här tillsammans med er i ett år och 61 dagar, det behövs egentligen mer än två inlägg att runda av det på ett lämpligt sätt men jag insåg till min förskräckelse att två inlägg är just precis vad jag har på mig. Samma dag som jag skrev mitt hundrade inlägg ingick jag en tyst överenskommelse med mig själv som innbar att jag skulle sluta vid 200 och göra något nytt i bloggväg. Jag har haft ångest över de här två sista inläggen i flera dagar nu. Prestationsångest och separationsångest. Det här är ju bara en dum ”fixidé” och jag skulle helt enkelt kunna skita i det men det är inte riktigt min grej att skita i dumma fixidéer…

Jag har fått några förslag på hur jag ska lösa problemet:
>Malin säger: Meh, kan du inte blogga i båda? Som jag?
Z sms:ar – Säg att du ska lägga av vid studenten på det 200:e då?

Studenten skulle ju vara en mycket mer logisk brytpunkt, därav Z:as resonemang, och jag skulle dessutom få lite tidsfrist. Men ni förstår väl att om jag följer något av ovanstående förslag så betyder det att jag kompromissar, och jag tycker kompromisser är fega. Bra ibland men likväl fega.

Fortsättningsvis föreslåt Malin att jag ska låta bli att skriva de två sista inläggen och om jag vill ha något sagt får jag göra det i en kommentar. Men kommentera kan jag (och kommer jag) fortsätta med även om jag ”flyttar ut”.

<Jag kan inte ta bort gamla inödiga inlägg, det vore fusk. Så vilka alternativ återstår egentligen? Ja just det – att lägga av!

Guys, jag är ledsen men om ingen kommer på något annat finns det inget jag kan göra.

Bjuder på en ”dagens näringslära” eftersom det var länge sedan. Den här gången handlar det om vätska för jag och Agnes har konstaterat att jag nog är ganska kass på att dricka tillräckligt mycket vatten.

Kroppen behöver mellan 1,5-2 liter vatten om dagen men behovet varierar från person till person och beroende på yttre påverkan, tex hård träning/klimat. Vatten är basen i vätskan i och omkring celler och vävnader, hjälper till att transportera syre och näringsämnen till olika vävndader och kontrollerar kroppstemperaturen och surhetsgraden.

Uttorkning som följd av för litet vätskeintag är den vanligaste anledningen till att man presterar sämre än man skulle kunna göra i tränings- och tävlingssituationer och påverkar självklart också den mentala förmågan. Man blir trött, okoncentrerad, orolig eller lättirriterad (nu kan det ju finnas andra anledningar till ovanstående symptom också, men satan vad träffad jag känner mig :P)

De negativa effekterna är en funktion av hur stor vätskebristen är, redan om du förlorat 1% av din kroppsvikt genom svettning eller genom att du dricker för lite kan du få huvudvärk, kroppens syreupptagningsförmåga försämras och såväl fysisk som mental prestation blir lidande.
2%: du börjar känna dig törstig (när man blir törstig är det alltså egentligen för sent för då har man redan en viss grad av vätskebrist), det är vanligt att man tappar aptiten, uthålligheten blir sämre och risken för ryggskador ökar eftersom vattnet i kotorna i ryggraden minskar.
3%: Du känner dig torr i munnen och fysiskt svag om du antränger dig.
4%: de tidigare symptomen förvärras.
5%: Koncentrationssvårigheter, pulsen går upp, du rör dig långsammare.
6-7%: Kroppen kan inte reglera temperaturen ordentligt så du känner dig antingen för varm eller för kall. Du andas snabbare och mer ansträngt. Huden blir blek och känns kall vid beröring. Du får svårt att somna på kvällen, sämre balans, rejäl huvudvärk och ryckningar eller kittlingar i armar och ben. Vissa av de här sakerna låter ju rätt allvarliga men det är i den här kategorin jag känner igen mig mest :O
8-9%: Yrsel och svårigheter att tänka klart. Ingen ork i musklerna. Stor risk för ryggskador.
10%: Muskelspasmer under träning, kramp under vila. Ännu sämre balans. Tungan blir svullen.
11%: Nu handlar det om riktigt rejäl vätskebrist och det ska nog ganska mycket till för att man ska hamna här, men jag gillar skräckexempel =D Du har drabbats av värmeslag! Kan inte tänka klart och yrar! Riskerar hjärnskador och koma. Svårt att svälja.

Den främsta vätskekällan bör vara vanligt vatten men mjölk till maten ger viktigt kalcium och protein och ren osötad juice utan koncerveringsmedel går också bra att varva med.

Kaffe, te, öl och vin är vätskedrivande så för varje kopp/glas av dessa du intar behöver kroppen två koppar/glas extra vatten. Det gäller inte örtte, grönt te eller rött te.

Peace,
Jonna

Ps. En liten fågel viskade i mitt öra att Lemon öppnar i sina nya lokaler imorgon klockan 12 om någon känner för en lite försenad födelsedagsfika för Sarah eller någon annan slags fika… fast vi har väl inga håltimmar på fredagar förstås :/

 

Jag har jobbat med projektarbetet hela dagen – jag har definitivt förtjänat bilden!

 

Here it is!

På begäran är här nu Oscars BaliBlogg!

http://detkannssomdetborjarnu.blogg.se/?c=1207884868

Oscar säger:
foresten sa borde du sprida att alla som vill ha vykort ska skicka sin adress till mig via mail.. sa okar chansen even om jag inte lovar nat..

Agnes

Ett fruktansvärt onödigt argumentationstal: Varför Agnes ska släppa kylskåpet

”Det här kylskåpet är mitt och jag släpper det inte!” kunde man höra Agnes utbrista när det stora vita kylskåpet uppenbarades framför henne.

 

Hon har sedan några dagar tillbaka, enda sedan hon såg det, burit på kylskåpet. Det är egentligen ingen som vet varför hon började göra det, det är inte heller någon som vågar fråga varför hon gör det. Kanske handlar det om en psykisk störning som rotar sig ner i barndomen, uppsprungen av barbiedocksmassaker, eller handlar det helt enkelt om saknade från kärlek?

 

Efter att ha tvingats umgås med henne i flera dagar, då hon ständigt burit på kylskåpet, har jag tyvärr men sant, tröttnat. Att ständigt få tvingas välja en annan fåtölj i deras trevliga och omtalade datorrum när vi ska ha lite tv-seriemys, kan gå en på nerverna. Jag är säker på att ni är beredda att hålla med mig om att det är dags för henne att släppa kylskåpet, när jag berättar att jag ibland inte kan se skärmen p.g.a. att kylskåpets vita skal skymmer sikten och det enda jag får uppleva av vårat tv-seriemys är det knappt hörbara ljudet från datorn över det dova surrandet från kylskåpet.

 

Att heller inte få plats på bussen, att helt enkelt få tvingas sitta tio säten ifrån Agnes på bussen p.g.a. att kylskåpet ska sitta bredvid henne, ha den bästa platsen för att ”det kan bli ”åksjuk” känns som ett slag i magen efter allt jag har gjort och tillfört till henne.

 

Även om detta är ett stort problem och att jag helst ser till att hon släpper kylskåpet, för alls trevnad, så är jag kluven när det gäller den frågan. Jag har aldrig förr, så länge jag har känt henne, sett henne så lycklig som hon är då hon tillsammans med kylskåpet spatserar gatan fram igenom Stockholm till Moderna Museet med en blick som talar för att hon vill ge kylskåpet en allmänbildning. Det skär lite i både själ och hjärta när jag med en lite ostadig röst och bedjande blick ber henne att släppa kylskåpet, eftersom jag vet att hon innerst inne är lycklig.

 

Det är därför jag ställer detta ultimatum och ber henne, vänligt men bestämt, att släppa kylskåpet – du kan inte ha oss båda, släpp kylskåpet eller släpp mig.

Paj is the shit!

Jag har bestämt att Malin måste lära sig laga mat och hon vill lära sig göra köttfärspaj. Eftersom jag är på bestämmarhumör idag så bestämmer jag fortsättningsvis att nästa gång vi har något att fira och folk inte har pengar så vi kan käka ute så ska vi laga en alldeles egen pajbuffé med en massa olika sorter. Paj både till huvudrätt och efterrätt förstås!

Jonna

Jag röstar för att hitta på något ikväll.

Jag vill också passa på att be Agnes släppa kylskåpet.

Chilla med Skarsgård?

Jag har inte riktigt ord för att beskriva gårdagen men jag är förbannat jävla nöjd med att jag gick på matchen, även om det suger att man tillsätter en stockholmsdomare på ett stockholmsderby! Hur tänkte dem där? AIK fick en straff de inte skulle ha under övertiden och efter att ha haft hyffsad kontroll på matchen trots den tvivelaktiga domarnivån kändes 1-1 surt, DYNGSURT (det regnade rätt rejält större delar av matchen). Men som sagt är jag ändå glad att jag åkte dit, allt blev ju faktiskt bra – utom matchen - jag hade pluggat hela dagen och behövde komma ut och träffa lite nytt folk, vidga mina vyer. Så jag kan inte komma på något som passade bättre än att vara genomblöt från topp till tå och skrika och kramas med främlingar och bli mosad när Bajen tar ledningen. Sjunga allways look on the bright side of life medan regnet öser ner och AIK-supportrarna kastar in saker på planen. Bara chilla, flippa och garva tillsammans med folk jag inte vanligtvis umgås med var precis vad jag behövde. Även om det blev för sent igåroch för tidigt imorse (och för sent nu igen) och jag brukar bli störd i huvudet av att rubba mina sömnrutiner så var det värt det eftersom det är mäktigt och obeskrivligt varje gång man står där på läktarn. Synd att det inte blir av oftare. Jag fick ny inspiration och skrev klart krönikan innan jag ens ätit frukost idag. Alla dog.

Grön och vit
tillsammans är vi Hammarby
ifrån Södermalm
vi kämpar för vårt lag
och går rakt in i striden!

Till på köpet har jag har varit på sånt fantastiskt humör idag. Bryta vanor kan göra susen. Träningen gick kanon, när jag väl hittat min bortsprugna handske, nästan så jag börjar omvärdera det där med eventuella matcher i framtiden ;) (Men då ska det vara väldigt långt fram i den eventuella framtiden ^^)

Jag känner mig taggad för det mesta men kanske inte riktigt är redo för skola igen. Som vanligt efter ledigheterna har jag inte hunnit bli skolmogen igen, som han i Bullerbyn. Grabbarna sa att ”vi ses imorgon”. Jag blev väldigt förvånad och undrade vad som händer imorgon!? De bara skrattade och frågade om jag inte skulle till skolan. Jag skrattade tillbaka, för helt ärligt så hade jag glömt att det var skola igen imorgon.