Ur: Transition #5 2007 (Text: Niklas Bergh)
Jag såg en liten, liten människa, komplett med jordgubbsmössa och galon, i en park igår. Hon var tydligen på väg någonstans, men ingen kunde veta vart för inget i hennes rörelsemönster tydde på en bestämd riktning. Istället pendlade hon mellan plötsliga rusher som bröts av plötsliga uppstanningar när något på marken pockade på hennes uppmärksamhet. Hon sprang slalom mellan träd, bytte plötsligt riktning, sjöng för en hund och hoppade flera gånger upp för en och samma trottoarkant. Jag ville vara henne.
När människor i värstvärlden betraktar sig själva tror de sig ha ett konsensus kring vad som är korrekt och befogat handlande. Vi bygger modeller för att förutspå stora strömmar av händelser och på förhand veta slutgiltiga summor av ekvationer. Tillgång och efterfrågan, handling och konsekvens. Energi läggs på att förutspå slumpen genom avancerad matematik och en mängd statistiska undersökningar som fullständigt ignorerar slumpen.
Det finns en massa pengar att tjäna på att kartlägga människor och att till det yttersta förstå deras handlingsmönster. Din sökmotor på nätet har nyligen börjat lära känna igen dig och vad du är intresserad av. Det du söker på ska lagras och analyseras tillsammans med informationen från alla andra och på så sätt ska man kunna rikta in marknadsföring med helt ny precision. Och vem vet vad din betalkortsleverantör gör med alla dina registrerade inköp. Men om de vill kan de kartlägga dig och bilda sig en rätt bra översikt över allt du gör.
Problemet är att statistiken, likväl som matematiken, i grunden är rationell och logisk. Och datorerna den behandlas i är, precis som alla datorer, oförmögna att handla impulsivt eller irrationellt, åtminstone i fungerande nyskick. Än mindre kan de förstå sånt beteende. Det är faktiskt ett olöst problem att få en dator att slumpa fram ett nummer eftersom de bara kan handla som en konsekvens av ett utomstående initiativ.
Människan däremot styrs av hjärnan som är alldeles för komplex för att logiskt nedtecknas i sin kopplingar och funktioner. 2002 fick Daniel Kahneman nobelpriset i ekonomi efter att ha bevist ungefär just detta. Människan har traditionellt ansetts handla efter egenintresse och ekonomi – hur mycket man vill och vad man är beredd att offra. Men utanför kontrollerade experiment tillfaller också variabler som hur situationer individuellt uppfattas, invanda tankemönster, allmänt humör, de inblandades uppsyn och minnen av tidigare beslut och deras konsekvenser. Kortfattat: Vi konsumerar med bristande rationalitet, begränsat egenintresse och dålig självkontroll.
För ekonomer är det här ett problem, för dig och mig är det en välsignelse. Det är kärnan av det som gör livet intressant och allas målsättning i livet borde vara att ständigt förvåna ekonomer, sig själva, sina betalkortsleverantörer och sina medmänniskor. Vanor är omöjligt att undvika, men förvandlar snart ditt liv till en transportsträcka snarare än en upplevelse. Att prata med någon som du redan vet svaret ifrån är inte roligt. Om du äter samma macka till frukost varje dag kommer du aldrig luta dig tillbaka och fundera över hur gott eller äckligt det smakade.
När jag sitter och kollar på några av årets första snowboardfilmer slås jag av deras förutsägbarhet strax innan jag somnar i soffan. De följer en förutsägbar formel som bildat norm för deras utformning och inget förvånar. När jag kollar på pipen i OS är det ännu värre.
Min gode vän Oscar Axhede brukar tala om vikten av förvåningsfaktorn. Det är vad som borde utgöra fonden av den sås den här tidningen serverar. Nya lines, nya sätt att tänka, nya spots och nytänkande i största allmänhet. Uppfinn, omdefiniera och gå en ny väg. Smaka på något nytt, hoppa i ett hopp som inte finns, förrvirra en ekonom och känn att du lever.
Okej, snowboardintresset bland bloggens författare och eventuella läsare är förmodligen jävligt lågt och texten är varken speciellt korrekt eller stilistisk, skulle förmodligen inte få MVG på nationella proven i svenska, men despite that förtjänar den ändå att citeras här. För att den är tänkvärd och aktuell för andra än tidningens målgrupp. För att dess undermening bör tillämpas i så många andra sammanhäng än i snowboardfilmer. För att tiden rinner ut för vår film, Linda. Och slutligen för att Transition är en så sjukt snygg tidning!
Jonna
Senaste kommentarer