Kom hem från sthlm för en 20min sedan. Var ju som sagt där med Lars och henkepenke. Sjukt trevlig kväll och eftermiddag! Allt började med att jag klev av bussen på KTH, där irrade jag runt en stund och funderade på varför henrik inte svarade på sin mobil, och vipps, där stod Robin Larsson, min museumkompis. ”Vad gör DU här” frågade jag.. ”Jag BOR här”. Haha. Ja ja, han skulle vidare och jag skulle ju träffa henkepenke. Och två sekunder senare kom henrik och vi traskade upp till KTH där han visade mig omkring, hälsade lite på folk och han visade mig en maskin som var skitcool, tydligen, jag fattade ingenting. It was fukkin sci-fi! Sen gick vi ner ett par trappor, in genom en korridor, genom några spärrar och gick in i ett rum. Där stod en maskin som såg ut som ett jättemikroskåp. ”Den där du Agnes” Sa henrik, ”den kostar 4miljoner”. Jag andades in och backade fyra steg innan jag vågade andas ut, tänk om min andedräkt förstör den, tänkte jag. Den mätte i vilket fall ytan på prylar, så man in i minsta nanodetalj kunde se om något är skrovligt. Sjukt vettigt. Eller?
Sen gick vi vidare, till deras favorit lunchställe som dessutom serverar öl, vin och lättare drinkar på kvällen tillsammans med mat av hög klass! ”Hit brukar Musse gå och äta” Sa henrik. Och vem kliver inte in i sin bombajacka och tajta jeans fem minuter senare om inte Musse och en annan snubbe i tajt tröja. Haha, jag njöt och skickade ett sms till malin. Well well, jag och henrik drack lite vin där och käkade lite tapas innan vi skulle möta lars på resturang 1900. Men innan vi traskade dit han vi hälsa på Henriks kompis, jocke och hans tjej, i deras SJUKTSNYGGA lägenhet mitt i staaan. Det var säkert 3 meter i tak, i köket stog ett pingisbord och de hade bastu. Bara några små detaljer. De hade varit i Kina under OS bland annat, så vi kikade på lite bilder på deras storbildsTV och drack mineralvatten som kom ur en kran ur kylen. De hade dessutom en superfin hund som jag socialiserade med.
Sen drog vi vidare, jag hade vid detta tillfälle sjuka skavsår på fötterna! Så det var en smärtsam promenad på ca 10min till resturangen där vi skulle käka. Men när vi kom dit hade Lars ännu inte kommit, så vi drack lite mer vin och snackade. När lars äntligen infann sig och druckit en stor stark för att varva ner så fick vi sätta oss vid vårt bord. Eftersom det tog en ingenjörsexamen för att förstå hur man skulle äta allt och i vilken ordning och tillsammans med vilket vin blev vi snabbt bästisar med Servitrisen. Men tillslut blev vi alla nöjda med maten som var SKIT GOD! Det är dessutom ”MatNicklas” som var restaurangchef, vem nu det är. Jag åt Torsk som huvudrätt, och sen choklad bitar med glass och jordgubbsguck till efterrätt..mmm.. najs najs najs.. 500kr ungefär gick det på. Inte alls så farligt som jag trodde det skulle vara,. Jag hade räknat med att få punga ut 800kr iaf för middagen med dryck.
Efter det, var jag helt slut! Var så mätt och trött att jag bara ville sova, Kände även att alkoholen jag druckit började ta ut sin rätt. Agnes var lullig. Men vi tog en promenad ner till stureplan där vi gled in på en liten bar där alla män hade backslick och en kille som stod i baren och diggade till musiken delade ut drinkar till höger och vänster. Jag tog en alokoolfri passionsdrink, Det var lars som beställde den till mig, vet inte riktigt vad han tänkte med eftersom jag bad om vatten. Haha! Men vi bestämde oss snabbt för att dra vidare, Alla där var typiska stureplansnördar i kostym och blonderade och förmodligen opererade män, ja det var faktiskt männen som stack ut mest. Spännande vardagsteater, som henrik sa. På väg till Berns Salonger för mer drinkar kände jag att jag var för trött. Väl där tog jag istället en taxi till KTH för att ta bussen hem. Men en stund senare ringde lars och frågade när sista bussen gick, och ja, det var ju den jag skulle ta. Så 15min senare kom de med en annan taxi och vi åkte hem!
13 år, ja det är så länge vi har varit bästisar nu. Micha och Jag. Två väldigt upptagna personer som när vi väl lyckas sammanstyra ett möte, alltid tycks spåra det till den yttersta markeringen på maxvariabeln.
Så ont anande styr jag den lilla silvriga brum-brummen in till staden för att möta min egna lilla mini-me. Utan den minsta plan på aktiviteter lyckas vi ändå med de mest figursyddaspontaniteterna innan kvällen går till enda. Ytterliggare en ultimat Tjejkväll med mjukiskläder, TATU på högsta volym med e väl kända hacken efter en del hoppande i tidigare dar, spabehandlingar, skvaller, Dirty Dancing-marathon, asiatiska pinnar och självklart Ben&JerrysPhish Food.
Efter vår skönhetssömn och frukost magna bestående av Cocopopps, brämhults, morotsbröd och thé, gick vi på fönstershopping samt fikahunt. En michelé toppad med koffein och en Linda doppad i sockerkick gick därefter lösa på staden, skatteverket, Darin, hyresvärden, frisörskan och varför inte ett oväntat besök på polisstationen?!
Allt har sin första gång… …som tur var, var jag icke skyldig!
”Ehum, hej?” ”mm?”
”jooooo… alltså.. Jaglovarattjagintestodpåtrotoarkanten-fördetgjordejaginte!Ochjagkolladejättenogaefterickevänligaparkeringsskyltar.DetstodingenstansattjagvartvungenatthaP-skivaellernågotallsliknandeochskyltarnaomparkeringsförbudgälldebaraokktober-Marsochvarpåandrasidangatan! Sååå…. den här vill inte jag ha..(?!)” ”eeeeh…..” ”Det står ju inte ens rätt tid, gata eller datum och regesteringsnumret står inte?! Och jag kan ju omöjligt ha brutit mot överträdelse nr.38 som det står på baksidan?!” ”hum.. ja, nej det är ju sant” ”Och dessutom är den genomblöt! det har ju inte ens regnat idag!” ”Ja det var ju underligt.” ”Så ja, jag vill inte betala den här.” ”Haha nej det förstår jag. Det skulle inte jag heller vilja. Jag ger den här till grabbarna här bakom (hon menade säkert grabbarna på Lagret) och så får vi se vad de väljer att göra med den.”
Så tekniskt sätt skulle jag kunna känna mig 400 kronor rikare nu. Sweet!
Så för de nyfunna fyrahundra kronorna beslöt sig Piffa och Puffa att köpa en Uuuuuuuuurschnygg universitetskjol till Moi.
Fyra dagar to go, sen är man illa tvungen till att redovisa de vuxenpoäng man nu väl lyckats samla in under ”sommaren” och då de kanske inte blev så många som hon trott kan en Universitets-outfit kanske höja fasaden av att hon har fler poäng än vad hon har. Sen får vi ju självfallet inte glöma bort att rumpan förvandlas till en utsökt mumsbit i den. XD
Igår var jag och Kusin på Lars Winnerbäck! Det var underbart och jag är helt lyrisk och ryser fortfarande! Markus Krunegård var ett av förbanden och aldrig har ”Jag är en vampyr” och ”Ibland gör man rätt ibland gör man fel”, varit så bra. Sen, klockan nio, kom Lars in och det var bara så sjukt jävla bra!! De bästa låtarna var ”Tvivel” och ”Hugger i sten” - man kunde ta på stämningen och jag ryser jag bara tänker på det! ”Kom” (som är min absolut favoritlåt!) var underbar och sista låten, när Lars kom ut för tredje gången efter att ha sagt hej då till publiken och spelade ”Hjärter dams sista sång” akustiskt var… fantastiskt.
Livet kom tyvärr emellan mig och mitt modebloggande. Förlåt, trogna läsare!
Just nu sitter jag på jobbet och har tråkigt. Har försökt att som tidsfördriv hitta på obscena saker man kan säga till kunder utan att de förstår att man säger det. Min favorit just nu är:
- Här är biljetterna. Trevlig resa. Ha fint sex!
- Va sa du?
- Ta fil sex!
- Jaha, ok.
Sommar, sol, semester och bad. Och självklart också FASHION! Jag tänkte dra igång en ny grej; modebloggning! Jonna började så smått här i bloggen, och nu tänker jag följa hennes råd för att tillfredställa våra hungriga läsare! Jag ska skriva här varje dag i en vecka för att berätta lite vad jag har för mig och framför allt; vad jag har på mig! Dag ett; tisdag den 8 juli! Och innan ni säger nåt; JA bilden ÄR photoshoppad, alla proffsbilder bearbetas och om ni har nåt problem med det så säg det direkt till mig!
I torsdags anlände vi – jag och Agnes - till skärgården med mycket mat och packning för att kunna överleva i flera år (om jag tillåts överdriva lite). Vårat uppdrag i skärgården är att passa hundar, två små sötisar som heter Vito och Mimi och som inte är några problem alls.
Första dagen introducerade Sture och Julia (hund- och husägarna!) oss för huset och hur man skulle göra med diverse saker, som t.ex. vattenpumpen, hur mycket mat hundarna skulle ha, etc. Inga problem alls. Sen åt vi en lunch tillsammans innan de tog en taxibåt till Brommskär för att sedan bege sig till Arlanda och vidare till Frankrike för någon opera-festival. Solen sken, vi inspekterade huset lite närmre, jag upptäckte att vi skulle få sova i hästensängar och grät nästan av lycka, spanade in det toppmoderna köket, badrummet och vi bytte sedan om till bikini för att sola lite på bryggan!
Dag två var det fint väder – underbart! Vi solade hela dagen och inget märkvärdigt knäppt hände den dagen, tristessen av att bo på en liten ö hade inte kommit än.
Dag tre var det mulet – inget regn, men mulet. Det är nästan ännu värre. Vi läste lite, såg på tv, var på datan och nördade oss hela dagen.
Dag fyra var fortfarande mulet. Damn it! Samma som dagen innan stod på schemat, så vi överlevde. Jag gick däremot ner en sväng till tvättstugan (ja, en tvättstuga tillsammans med bastun) och pratade med Franny, en av Sture och Julias vänner som verkar segla runt världen med sin man Jim. Vi stod och pratade en stund om hur söt Vito är, hur fint huset var, hur tråkigt det var att stryka och hur fint Öland är. Jag bjöd upp dem till oss så att de kunde få låna min dator och se hur vädret skulle bli så de kunde bestämma vilken dag de skulle åka vidare till Öland! Under denna dag skapades min svettiga och sexiga fallskärmshoppassnickare som på sin fritid är militär och som tycker om att bygga friggebodar och påta i trädgården. Jag tycker att han är värd att nämnas, jag väntar än på att han ska komma – ring mig!.
Dag fem var också mulen, fan ta någon! Franny och Jim kom och lånade datorn, tittade vädret och mejlen och stannade och pratade lite över en kopp kaffe. Otroligt trevliga människor. Innan de gick för att åka tillbaka till sin stora fina segelbåt lämnde de två mejladresser och ett telefonnummer som vi skulle ringa om vi var i Jersey och behövde någonstans att bo ett tag: yes please! Efter några timmar blev klockan mitt på dagen och jag kan inte uttrycka i ord hur jävla tråkigt vi hade vid det tillfället. Agnes kom på idén att baka buller, så vi bakade bullar. Vi bestämde oss för att baka kanelbullar och letade upp ett recept på internet. Innan vi ens hade hittat ett recept gick allt fel: vi hade ingen kanel och knatade över till grannen för att låna. Han var tyvärr inte hemma, så vi gick tillbaka och bakade vaniljbullar istället, med det goda kletet i mitten x 3. MUMS!! Det blev 13 mastodontbullar med extra mycket socker (eftersom vi inte hittade ett normalt dl-mått så höftade vi lite…). Vi tog våra bullar och kannan med kaffe och gick ner på bryggan och fikade lite. Jag åt knappt två av dessa bullar – knappt! - och Agnes utmanade sig själv att äta så många bullar tills hon spydde. Agnes åt fem bullar sen kräktes hon en vacker liten degklumpsspya i havet. Jag vill tillägga att det var en mycket lycklig stund i mitt liv att se Agnes kräkas och skratta så att tårarna rann, you should have been there! En halvtimme senare var vi lika uttråkade som innan bullbaket, så vi letade reda på en spade och gick ut och byggde ett sandsamhälle med slott, tillhörande by och friggebodar! Sedan badade vi i det kalla havet, gick tillbaka till huset, zappade på tv:n, jag gick och tränade medans Agnes var på datorn, jag badade en gång till och mös med hundarna på gräsmattan.
Dag sex – idag. Idag har det varit sooooooooooooool!! Jajajajajajaja!! Fyfan vad underbart måste jag få tala om. Vi klev upp åtta, åt en underbar frukost bestående av dinkelgröt, borstade tänderna, bytte om och gick ner till bryggan för att sola. Och där låg vi – hela dagen, ”visteker, vi steker!”. Agnes tränade lite och jag… somnade faktiskt… i solen… vilket… inte var det smartaste jag kunde ha gjort.
I skrivande stund är jag mätt och belåten, ser på Simpsons med dansk undertext, är len i hela kroppen efter att ha skrubbat mig själv med socker och olivolja och har lite solfrossa efter dagens solnade – men whatever.
Imorgon ska vädret bli bra, har jag hört. Annars är det någon som åker på spö, och det är ju lite tråkigt. Det är massor som jag säkert har missat, än är inte äventyret i skärgården slut och vi ska tillbaka två veckor i slutet av juni och början på augusti – hellfuckingyeah!
För vi har tagit studenten, fy fan vad vi är bra! :D Igår var det den stora dagen! Det regnade som aldrig förr, men vi hade kul ändå! :D Det här är helt sjukt! Vi har tagit studenten tjejer! ;)
Idag är jag hes och trött, men jag är glad! :) Haha!
nu närmar sig fredagen den 13e, dagen då allt tar slut; och allting börjar. kliché, men lika väl är det så det kommer bli. vad mycket lättare det skulle vara om hela gymnasiet känts som en plåga; men visst fan har vi haft det bra tillsammans, trots allt.
nej hörni, det börjar bli dags att komma på vad man ska skriva i mössorna.
ska vi samla ihop en säck tomburkar som avskedspresent till Anders?
Jag är färdig med allt skolarbete! Helt sjukt skönt! :) Nu kan jag bara njuta och glida runt den sista veckan. Det är skrämmande, men samtidigt så otroligt roligt och spännande. Snart är jag fri att göra vad jag vill. :)
Igår var utan tvekan en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!
Inte bara bjöds det på en massa asbra matcher och inte bara var jag där med trevligt sällskap eller njöt av stäningen till max. Utan något utöver detta inträffade. Något extra som fick mig att nästan svimma…
Nong Toom (beautiful boxer) gick en match mot Pernilla Johansson och Toom vann såklart. Med sig hade Toom två stycken thailänadre som hjälpte henne med allt. Var av den ena är Buss! Vår lilla thailändare som tränar med oss. När hon är påväg ut så går vi ner till staketet och ropar på honom, osäkra på om han kommer känna igen om i vimlet. Men han skiner upp som en sol och ropar ”norrtälje” tillbaka. Han drar med sig en svettig med glad Nong Toom och jag och Jonna får var sin kyss av henne samt en massa fina bilder!
Vid denna tidpunkt hade jag kunna åkt hem och vara glad och nöjd i flera dagar. Men kära läsare, min lycka slutar inte här. Världsmästaren i Muay Thai, yodsaenklai, som jag följt intensivt i serien The Contender Asia, gick en match, och vann såklart. Han hade också Buss med sig i sitt följe. Så när han går förbi där vi står och ropar på Buss så släpar Buss med oss ner förbi staketet till vakternas stora förtret samt de andra som stod där och ville ta bilder. Jag börjar vid detta lag nästan att gråta av lycka. Buss ger oss yodsaenklais världsmästarpokal som vi får hålla i!!! Omgivningen reagerade, haha. Vi får dessutom lägga varsin arm om en svettig världsmästare och idol för att ta en massa bilder!
Jag är fortfarande euforisk! Igår var jag lycklig, på riktigt!
Senaste kommentarer